Året som gått

2008 har varit ett tufft och tråkigt år.

JANUARI: Nådde mitt bottenmärke när kroppen stannade upp. I januari kunde jag inte gå de tretton trappsteg om vår lilla trappa består av. I mitten av trappan fick jag stanna upp och sitta en stund innan jag kunde gå de sista stegen. Det var då jag insåg att jag hade problem och att min kropp inte orkade med mitt tempo längre.

FEBRUARI: Denna månad var frustrationens månad. Jag trodde att det skulle vara en quickfix när jag väl tog mig till läkaren. På något vis trodde jag att bara jag erkänner att jag har problem och behöver hjälp så löser det sig.
Så var det ju inte och jag svor och grät om vartannat när jag drog mig ut på min 200 meters långa promenad. Det var där min ork låg och det var där jag fick börja.

MARS: Jagade fortfarande regnbågar. Jag trodde hela tiden att jag skulle hitta något magiskt som hjälpte mig. Det var här jag började jakten på den försvunna energin. Hittade en person som gav taktil massage samt sacrial healing. Problemet vara bara det att min kropp hade ingen reservkraft så varje behandling skickade mig rakt tillbaka till soffan.
I princip tillbringade jag nästan all min tid på soffan med blicken tomt stirrande framför mig. Orkade inte läsa, titta tv eller prata med någon.

APRIL: Barnens födelsedag slutade med att gästerna diskade och plockade undan medan jag däckade i sängen.
Insåg att barnens kalas för kompisarna var en omöjlighet. Kämpade vidare med mina promenader som utökades minimalt.

MAJ: Började blogga och hittade därigenom andra i liknande situation. Det var en underbar känsla att hitta dem som kommit längre än mig. Bloggandet gjorde även att all min sorg och förvirring fick någonstans att ta vägen.  I mitt första inlägg skrev jag att jag hade bestämt mig för att vara frisk i augusti. Ja ja, nu vet jag bättre.
Besökte en kinesisk örtläkare som sa att jag fortfarande inte hade nått bottnen. Drabbades av total panik.
Besöket slutade med ett rejält hål i plånboken och halva kinesiska skogen med hem. Dekokten smakade vedervärdigt och jag gav örterna ingen ärlig chans.

JUNI: I juni insåg jag att jag hade blivit besatt av att klara av promenaden runt sjön. Att alltid behöva vända tog definitivt på mitt humör och alla gånger jag tvingade mig runt tog ännu mer på mitt humör eftersom dessa turer skickade tillbaka mig till soffan i 3-4 dagar.  Hade ångest över att barnens sommarlov. En ångest som var helt onödig eftersom min ork fick styra ledigheten och barnen accepterade detta.

JULI: Tillbringade varje fin dag vid stranden och solen i kombination med vilan laddade upp min trötta kropp. Under denna månaden kunde jag glömma bort att arbetsförmedlingen jagade mig och att intervjuer bokades in. Problemet under hela den tidigare perioden var att jag aldrig blev sjukskriven utan stod som arbetsökande.
Under semestern åkte vi till Borås djurpark och high chaparall. På grund av nyligen insatt medicin såg jag bara toaletterna på båda aktiviteterna.

AUGUSTI:  Denna månaden innebar att jag började återfå min ork och min nya underbara läkare skrev ut nu medicin och äntligen fick jag min sjukskrivning och kunde därför lämna arbetssökandet och koncentrera mig på att bli frisk.

SEPTEMBER:  Blev kallad till en arbetsintervju från en av de tidigare ansökningar jag varit tvungen att göra under min arbetslöshet. Valde att gå dit för att se om jag orkade med intervjun.
Under september flög vi till cypern och hade en underbar vecka. Ett stort MEN var att jag fick inse att min ork inte var på långa vägar vad jag ville att den skulle vara. Det innebar att när de andra satt på kvällsunderhållningen låg jag i sängen och vilade.

OKTOBER:  Under oktober månad knäckte jag äntligen promenaden runt sjön. 1,6 km promenad utan att vara sängliggande dagen efter. Likt Rocky sträckte jag mina händer i en segergest.
Började arbetsträna på hästgården, aldrig trodde jag att 15 h /v skulle ta så hårt på krafterna.
Blev kallad till fördjupande intervju och test. Än en gång valde jag att gå dit för att se hur mycket jag orkade och aldrig någonsin trodde jag att tjänsten skulle bli min. Tackade nej till tjänsten upprepade gånger innan jag fick erkänna varför jag tackade nej. Arbetsgivaren erbjöd mig trots detta tjänsten och tillåt att jag rehabiliterade mig in i min nya tjänst!

NOVEMBER: Började jobba 25%. Insåg att jag hamnat mitt i en arbetskonflikt och ville inget annat än att fly hem till min soffa. Valde att bita ihop och ta avstånd till alltsammans.

DECEMBER: Börjar med ljusakupunktur för att se om det kan ge mig mer kraft. Fortfarande jagar jag energi och regnbågar. Ibland känns det som om jag bara vill ta en stunds ledigt från orkeslösheten men så fungerar det ju inte.


En dag i taget och ett mussteg fram och tillsist står jag där med ny energi och med ett rejält reservlager men än är jag inte där. Året har inneburit att många vänner trillat bort men istället har nya tillkommit. 
I januari visste jag inte vilket år som väntade mig. Och tur var nog det....
2008 har varit ett trist och jobbigt år men också ett år då jag har packat in rejält med livsvisdom i min ryggsäck.
Nu ser jag fram emot 2009. Ett år med nya tomma blad och nya äventyr.
2008 är i princip fullt och det är vad det är. Även om det inte varit vad jag önskat så är det i alla fall så mitt år blev.
Ett år äldre men minst 10 år klokare.

Nu är det er tur att utvärdera 2008.

Julens skimmer



Juldagen är stora pyjamasdagen.
Den dagen går vi runt i mysbyxor och sköna tröjor. Hela dagen är vikt åt att leka med de nya julklapparna.
I år blev det flera timmars legobyggande eftersom sonen fått Lego Star wars och dottern fått Lego Castle.
Den stora gemensamma julklappen var ett Wii. Ett spel som kommer att ge oss mycket glädje och gemensamhet.
Stora turneringar anordnas och mamman med vinnarskalle får inse att barnen i mångt och mycket slår henne.
Som tur är måste barnen lägga sig innan mamman och därför kan mamman smygträna lite extra.
Ytterligare en underbar julklapp kom från mina föräldrar. Mannen och jag ska på SPA och barnen ska bli passade hos mormor och morfar. Jag längtar såå tills vi ska dit. En dag då jag och mannen kan njuta och finna varandra igen.
Undrar vad vi egentligen ska prata om ifall vi bannlyser barn och jobb som samtalsämne? Det återstår att se.

Juldagarna har varit underbara latdagar som inneburit läsning, spel, film och skogspromenader.
Men även umgänge med släkt och vänner.

Färdigt





Klapparna inslagna                  - check
Fudgen uppäten                        - check
Granen klädd                             - check
Skumtomtarna uppätna           - check
Pepparkakshusen  färdiga      - check
Glöggen slut                               - check
2 peppakaksdegar uppätna    - check
Ljuspyntat                                    - check
kokt Knäck                                   - check

Jajamensan, nu kan tomten komma.

God jul på er alla.

Elvis









Denna säger allt. Julfrid till er alla.  För att se strippen tydligare klicka här.

Balans




Såg igår Heartbreak hotel.
Filmen handlar om två kvinnor i 45 årsålderna som blir singlar efter att deras män lämnat dem.
Krogen blir deras nya punkt där de dricker och dansar och framför allt har jätteroligt tillsammans.
Kvinnorna förvandlas åter till fnissiga, fulla tonåringar.

Under filmens gång började jag fundera på vilken balansgång man gör i en sådan situation.
Faran av att bli en desperat kärring som raggar tonårspojkar på krogen eller faran att bli sittandes
ensam i soffan med tvapparaten.
Egentligen ganska intressant att det på något vis är reserverat för yngre människor att rocka loss på uteställena.
Som passerad 30 år ska man vara mogen och vuxen och framför allt veta sin plats på mattan.
Funderade på vad jag skulle gjort om jag blev ensam.
Krogen och rocka loss hade varit ett absolut nödvändigt för mig men inte för att ragga utan för att det är så kul att dansa.
Men ingen foxtrot eller vad det nu är vissa dansar. Sådant får hela mitt inre att skrika stopp och jag smiter därifrån fortast möjligt. Omoget enligt många men de vill å andra sidan inte rocka loss eftersom det har de vuxit ifrån. Var går gränsen mellan att hoppa till discomusiken eller dansa foxtrot? Än en gång en balans. 

Livet består av så många balanser.
Sexig eller slampig
Sansad eller tråkig
Utåtriktad eller påflugen
Berusad eller full

Saken är den att frågar du 100 personer får du olika svar. Allt ligger i betraktarens öga och man kan aldrig göra samma intryck hos alla. Så länge man är nöjd med sitt eget beteende och kan stå upp för det så får alla andra tycka vad de vill.
Det viktigaste är att vara sann mot sig själv och om det då är att hänga på krogen eller sitta hemma är upp till var och en att bestämma. Rätten att bry sig om har man men inte rätten att ta ansvaret för hur någon annan lever sitt liv.
Balansen mellan att vara ett stöd eller en som lägger sig i.
Hur väl vi än balanserar kommer vi alltid att någon gång trampa fel. Alla gör feltramp ibland och det är så livet är.
Det är en del av det som gör det så intressant att vara människa. Det viktigaste är inte att aldrig trampa fel utan kunna erkänna att man trampat fel.



Julklappar



Nu är nästan alla julklappar inslagna. En del saknar fortfarande rim men de flesta är helt klara.
Mamman med barnasinnet kvar har redan klämt och känt på sina klappar.
Nu går jag och grunnar på vad rimmen kan betyda.
Mannen tycks vara väl medveten om sin frus svagheter och har därför gjort riktigt svårt rim.
Barnen klappar är ännu gömda eftersom dessa klappar har lite lättare rim .
Risken är stor att om de får läsa sina rim kan de redan gissa vad som är i paketen och det vill jag ju inte.
Det har blivit en tradition att jag och mannen sitter och rimmar på paketen.
Tanken är att vi ska ha det mysigt med glögg och pepparkaka men oftast glömmer vi bort det.
I vilket fall som helst är det en mysig och rolig stund när vi tillsammans försöker hitta på finurliga rim.
Rimstugan är öppen...

Bloggarna




Har de senaste dagarna funderat på bloggvärlden.

En fantastisk värld där så många öden möts.
Såväl i motgångar som medgångar finns bloggarna för varandra.
Funderade på om det är lättare att stötta och peppa på avstånd.
Det är ju trots allt så att det stöd som bloggare visar varandra finner man sällan IRL.

Kom fram till att i många fall lämnar man ut sig mer än vad man skulle gjort i IRL.
Funderingar får löpa sina snurriga banor färdigt och meningar får skrivas till sina slut.
Kan det vara så att vi är dåliga på att lyssna på vad som egentligen sägs när vi möts öga mot öga
och dialogen hålls flytande mellan två parter?

Funderade på vilken bild som man omedvetet skapar av sig själv genom inläggen.
Hur mycket stämmer den och är den kanske mer sann än den bild man normalt skickar ut?
Funderade vidare på bloggträffen i februari. Kommer den samlade bilden av personerna
bakom bloggarna att stämma eller blir det totala överraskningar?
Vilken bild skapar jag och vilken bild vill jag egentligen skapa?

Snurriga och snåriga onsdagsfunderingar om bloggvärlden.

Jordskalv

Imorse var det svårt att komma ur sängen.
Och nej, det var inte den vanliga morgontröttheten utan helt enkelt det faktum att
sängen inte ville stå still. Att komma ur en hoppande och skakande säng var inte det lättaste.
Yrvaken funderade jag på vad som egentligen hände.
Hunden hoppade runt och skällde i takt med de klirrande glasen och tavlor som föll ned.
Sedan lade lugnet sig och allt blev tyst. Under en kort stund kändes det som om tiden stannat eller rättare sagt så var det nog min hjärna som stannade. Tyst och stilla stod jag och bara kände in situationen med kroppen. För en gång skull var hjärnan alldeles tyst. Tystnaden i mitt huvud varade en microsekund innan insikten kom.
Ett jordskalv! Vi hade minsann varit med om ett jordskalv.
Dottern kom och var minst sagt livrädd, sonen hade helt lugnt plockat fram sin bok och låg i sängen och läste.
Morgonen bestod av att sopa upp porslinskärvor, lyssna på radio och få iväg uppskruvade barn till skolan.
Idag kommer lärarna att få fullt upp med att förklara och lyssna på barnens berättelser om jordskalvet.
Ett skalv som kommer att vara det stora samtalsämnet för de flesta.

Magisk dag




Har haft en magisk dag.
Stardust, julmust och skumtomtar. Njutning på högsta nivå.
Kom under filmens gång fram till att jag vill vara en stjärna som gnistrar.
En stjärna som kan ge ljus och lysa upp andras mörka stig.
I slutet av filmen kom jag fram till att mitt hus är mitt slott. 
Huset saknar tinnar och torn men likväl är det ju mitt slott.
Det är ju här jag lever mitt liv och jag väljer själv synen på hur mitt liv är.
Alltså bor jag i mitt slott tillammmans med min drömprins och mina välartade barn.
Nåja, ibland är det min drömprins och ibland är barnen välartade.
Och ibland gnistrar jag. Nu för tiden mer sällan men likväl laddar jag upp gnistret mer och mer för varje dag.
Och visst ibland slocknar gnistan nästan helt men jag vet att magin finns där inom mig bara den får tillräckligt med näring.

Julkul





Julälskaren i mig jublar av lycka.
Fudgen är kokt och står på nedkylning.
Kransarna är gjorda och upphängda.
I huset blandas doften av gran, pepparkaka, hyacinter, stearinljus och nykokt fudge.
Det luktar jul och alla mina sinnen njuter.

Prestation när det gäller jul får inte finnas.
Det som jag vill göra det gör jag, övrigt köper jag färdigt eller struntar i.
I år valde jag att barnen skulle få baka pepparkakshus och det var ett roligt litet projekt.
Finessen med projektet var att jag gjorde det med ett barn i taget och fick därmed rolig egentid med dem.

Kransarna var min egen lilla njutning. En stund då jag satt i lugn och stillhet.
Tankarna kunde fara omkring bland stort och smått och fullfölja sin bana.
Varje dag jag tänder ljusen i min krans över bordet känner jag förnöjsamhet.
Nöjd med mitt resultat och minnet av den härliga stunden av kreativitet när den skapades.

Det jag vill få fram är att julen ser så olika ut för oss alla men det viktiga är att måstena inte tar allt för stor plats i julefröjden. Allt går att köpa färdigt och därför kan man välja att själv göra de saker som man tycker är roliga.
Alla har vi en möjlighet att lägga ribban på vår egen nivå om vi bara rensar i allt som vi tror att man måste.
Julen ska vara glädje och fröjd inte stress och frustation. Vi kan själva påverka hur vår egen syn på julen ska vara.


På bilden syns dotterns pepparkaksutedass som har landat i jul- och smurfbyn.

Adventskrans




Första advent. Stämning och ljus, varvat med glögg och pepparkakor.
Givetvis smög jag ner i källaren till mitt lilla krypin för att tillverka en krans.
Dörren ska enligt tradition beklädas med en liten krans som är egenhändigt tillverkad.
Kranstillverkningen är min lilla mysstund. Då låter jag prestationsdjävulen vara inspärrad och skapar med glädje.
Grandoften sprider sig i huset och med den julstämningen.
I år blev det även en krans ovanför bordet. Det krävdes en mindre domkraft innan den väl kom på plats men nu hänger den där på sin plats ovanför våra huvuden vid matbordet.
Dekorationen är små hjärtan och små stjärnor. För mig innefattar dessa symboler julens anda.
Kärlek och omtanke samt drömmar och önskningar.


RSS 2.0