En bit av världen




I min källare finns en låda som är min egen lilla skattkista.
Den innehåller små bitar från världen och minnena strömmar över mig när jag öppnar den.
Biten från Berlinmuren får mig att minnas dagen då jag och mina klasskamrater gick loss på muren för att få med oss en bit hem. Den har till och med en stämpel från Östtyska passpolisen.
Varje liten resa har sin egen dagbok och med hjälp av dem färdas jag bakåt i tiden och minns tidigare eskapader.
Jag minns känslan av att stå på piren i Hastings ätande den godaste fudge jag hittills har smakat.
Breven från Italien får mig att minnas ungdomskärlek saltad med italienska fraser.
Jag skrattar åt dråpliga situationer som finns nedteckande. Skidresorna har sina obligatoriska stavfel som är hämtade från sällskapsresan.  Minnet av knarrande snö under pjäxorna och tyngden av skidorna på min axel när det strävades mot liften. Liftar där jag ibland råkade korsa skidorna och orsakade totalstopp i liftsystemet.
I skattkistan finns även brev från svunna tider. Brev och vykort från vänner som betytt mycket gör mig fortfarande glad.
Minnena vårdas ömt och jag är tacksam över min skattkista som hjälper mig att hålla minnena vid liv.
Minnena har varit speciellt betydelsefulla i min kamp tillbaka. De hjälper mig att minnas den person jag en gång var innan ambitionerna och måstena tog över mitt liv.
En bit av världen finns i min källare och oavsett om jag är rik eller fattig kan jag resa med hjälp av minnena och mina drömmar. Snart hamnar det en ny bit av världen i min skattkista. målet är att det på lång sikt ska finnas en liten bit från hela världen i min skattkista. När jag sedan är gammal och skröplig kan jag resa med hjälp av minnena.

Rehabilitering




I går var jag första gången på "min" gård.
En lång stund övervägde det åt den bräkande hopen men envis som jag kan vara så gav jag mig inte, har jag sagt hästar då är det hästar som gäller.

Det första som slog mig när jag steg ur bilen vid gården var friheten från bilars brummande.
De enda ljud som hördes var björkarnas sus, människors stilla småprat och hästarnas frustande.
Dagen inleddes med en liten kaffestund som fungerar som en avstämning om hur dagsformen är och hur det var efter förra gången. Ägaren av gården är utbildad sjuksköterska så feedbacken på dagsformen är väldigt professionell.

Min mjukstart bestod i att mocka en lite box och rykta en häst. Jag passade på att mysa in näsan i hästens man och bara stod där och njöt av hästdoften.  Jag fick en liten sur min från hästen som tyckte att jag skulle ägna mig åt att göra det mysigt för henne.

Till lunchen vandrar vi ut i skogen och slår oss ner i någon lämplig glänta. Där sitter vi och äter medhavd lunch samtidigt som vi diskuterar ditt och datt. Min notering till imorgon är att komma ihåg mer mat och värma termosen innan. Mina smörgåsar hade jag nämligen ätit upp långt innan lunch och mitt te var alldeles ljummet. Så mer mat och varmare te är min läxa tills imorgon. Gissa om jag har varit trött idag och ändå gjorde jag inget avancerat igår.


Delikat




Barnen fick baka kladdkaka.
Som vanligt är kaksmeten mer intressant än att få själva kakan in i ugnen.
Jag säger till barnen att de ska sluta äta smeten och istället låta mig få hälla upp den i formen.
Sexåringen utropar då " men mamma, smeten är ju så delikat".

Var snappar de upp alla ord ifrån?

Bakelse




I dag har dottern haft kompis och som vanligt lägger jag ribban högt.
Vi gjorde bakelser som vi dekorerade med marsipan i alla dess färger.
För egen del kan jag sitta och njuta av att dekorera, förvisso inte med två tjejer som behöver uppmärksamhet med jämna mellanrum. I vanliga fall däremot är det verkligen här och nu som gäller under dekoreringen.  Njutningen i att sitta och tänka ut vad som ska växa fram. Forma en blomma eller ett blad. Samma njutning som andra känner med penna, pensel eller tangentbordet.



Kaffe

Är egentligen Temänniska men kaffe doftar så underbart och serveras den så vackert som dessa så skulle även jag beställa en kaffe.

Bloggvärlden





Visst är det fantastiskt vad bloggvärlden kan göra.
En ventil att pysa ut igenom och få lättat på trycket.
Den känslan av att få skriva ned allt som snurrar i huvudet och få ordning och reda igen är oslagbar.
Att sedan få kommentarer som hjälper till att bena ut allt ytterligare ett steg är ännu bättre.
Bloggvärlden öppnar upp för nya vänner såväl över nätet som IRL.
Det har definitivt berikat min värld att börja blogga och jag tacker er alla som är med på färden för utan er hade det inte varit detsamma.



RSS 2.0