Jag vet inte

Min sons standardsvar på alla frågor är jag vet inte.

Varför gjorde du så? Jag vet inte
Vart ska du? Jag vet inte
Vad ska du göra idag? Jag vet inte

Ett ganska otillfredställande svar men just nu är det även mitt svar på en del frågor.

Vad ska jag jobba med för att må bra? Jag vet inte
Vad ska jag göra under hösten? Jag vet inte
Vad vill jag göra med mitt liv? Jag vet inte

Men en sak vet jag och det är att jag gjort helt rätt i att säga upp mig.
Avslutade det sista på min anställning idag och nu blir det skumpa för att fira.
Att fira är en viktig bekräftelse för mig själv, ett sätt att säga till mig själv att jag gjort något bra och att jag är stolt över mig själv.

Slagsida





Bilturen har fört oss ner till hamnen.
På tallrikarna framför oss ligger det varmrökt lax, romsås och nykokta potatisar.
Luften är full av saltvatten och det känns såväl i luftens lukt som i dess fuktighet.
Vågorna slår hårt mot stenarna som ligger utmed hamnen.
Vinden har rejäl fart men där vi sitter är det lugnt.
Havet är tomt på båtar men inne i hamnen ligger det åtskilliga och söker skydd från havets raseri.
Två båtar ger sig ut från hamnen och börjar gå mot öppet hav.
Första båten tar sig ut lugnt och tryggt. Det märks inte på båten att vågorna gör sitt bästa för att ställa till det utan båten tuffar lugnt vidare mot sitt mål. Det skulle lika gärna kunnat vara ett lugnt hav som den gick ut på för ingenting märks av vind eller vågor på båten.
Båt nummer två hinner däremot inte mer än några meter utanför hamnens skydd förrän vågorna och vinden ställer till det. Under några hårresande sekunder är det en fara för att båten ska kantra men på något sätt sker en viktfördelning och båten står återigen med masten upp. Havet tar då till en ny teknik och skickar båten rakt mot de stora stenarna som ligger utmed hamnen. Under flera minuter kämpar havet för att få in båten i stenarna medan båten kämpar för att åter ta sig in mot hamnen. Jag kommer på mig själv att hålla tummarna så att de vitnar och det är med en suck av lättnad som jag ser båten ta sig in i hamnens trygghet.

I mina tankar drar jag paralleller till mig själv. Med rätt team, rätt kunskaper och förutsättningar kan båten( jag)  ta sig igenom det stormiga vattnet. Just nu känner jag mig däremot som båt nummer två. Ensam och utlämnad till vågorna och vindens kraft och därför söker jag mig in mot den trygga hamnen.

Blomstergirlang




Idag har kylan nått även oss.
Himlen är full av gråa moln men regnet har hitills uteblivit.
Jag vandrade ut på det torra bruna gräset som frasade under mina fötter.
De torra grässtråna stack i mina bara fötter.
I en av rabatterna fann jag rosa rosor och lila lavendel.
Hälften av dem föll för min sax och fick följa med in till köksbordet.
Malin Bayards sommarprogram, en kopp vitt te, blommor och lite tråd var eftermiddagens kombination.
En riktigt njutningsfull stund som var bara min medan resten av familjen pysslade med sitt.
Nu luktar det lavendel och rosor när man stiger in i vår hall.
Ljuvligt att komma in till en doft av blomsteräng.
Det får mig att känna mig välkommen till mitt eget hem och det är mitt sätt att önska alla andra välkomna.


Med penseln i handen

och tjogvis med brädor framför mig lyssnar jag på andra människors kloka ord och tankar.
Jag följer deras liv medan penseln stryker över brädan.
Med jämna mellanrum återvänder penseln till färgburken för att hämta upp ny ljusgrå färg till brädan.
Allteftersom brädorna blir gråa förstår jag också vad som driver Ingvar Kamprad och jag fylls med beundran över hans visioner. Jag lyssnar på Tomas Ledin och den historiska händelse som jag knastertorrt läste om på den arbetsrättsliga kursen blir levande. Jag ser framför mig hur hans farfar deltog i demonstrationen med hopp om att skapa en bättre framtid. En demonstration som tog hans liv vid så unga år. Jag funderar på hur hans fru och barn klarade ut vardagen och ekonomin efter hans bortgång. Norges utrikesminister ger mig en helt ny syn av hur våra grannar ser på oss och vårt land. Bräda efter bräda läggs på tork och mitt sinne fylls av helt nya intryck. Bit för bit läggs den jobbiga våren bakom mig och sakta bygger jag upp mig själv igen.
Än har jag många sommarpratare att lyssna ikapp och det är som en påse lördagsgodis. En massa goda bitar som kan vara sura, söta eller salta. En efter en avnjuts dem och det dröjer länge än innan påsen är tom.

Vädertecken




Morgonhimlen röd- bringar sjömannen i nöd
Aftonhimlen röd-är hans bästa stöd

Detta är ett talesätt som ofta stämmer och min kvällshimmel visar att morgondagen kommer att vara fin.
Dt går också att se på tallkottarna om det ska bli regn.
En tallkotte med öppna fjäll visar på fint väder medan stängda fjäll betyder regn.

 I orterna runtomkring min regnar det hej vilt. Rapporter om översvämningar av gator och hus varvas med antal millimeter. 37millimeter eller 45 millimeter till och med ännu mer tycks inte vara ovanligt.
Men hemma hos mig är det torrt värre och det är jag mycket tacksam över.
En del av huset håller nämligen på att få nytt trä och står där alldeles naket.
Ett rejält regn i detta läget skulle kunna innebära en smärre katastrof och en mycket dyrare renovering.
Jag tackar varje kväll för den himmelska återhållsamheten och även i kväll är min kvällshimmel röd.



RSS 2.0