Ett steg vidare

Jag har fått många frågor och reaktioner på min bloggflytt. Alltså kommer här ett förklarande inlägg.
När denna bloggen startades så var det min livlina i en väldigt förvirrande värld.
Att få en diagnos utmattningssymptom när jag var så nära min mållinje fanns inte på kartan.
Och att jag hade dragit situationen så långt att min kropp var tvungen att spela död för att jag skulle förstå var inte greppbart. I januari 2008 orkade jag inte gå 500 meter ens, kroppen lydde inte och det fanns ingen kraft.
För en person som kört fullt ut och gjort hur mycket som helst blev detta en katastrof.
Och när relationer krakelerade för att jag inte orkade hålla samma tempo längre förvandlades jag till en bitter och bakåtsträvande person.

Jag strävar inte längre bakåt utan tittar framåt och uppåt.
Jag är inte längre bitter och jag har nått min acceptans.
Ok, jag ska erkänna att vissa dagar flyger den där acceptansen sin väg och jag tycker att nu får det vara nog.
Men det är ju mänskligt för ingen av oss är jämt på topp, skillnaden är hur vi hanterar våra dalar.

Den personen som startade bloggen och som flödade över av hätska känslor finns inte längre.
Istället har det kommit en mycket lugnare person fram.

En person som har förstått att man måste jobba med att föra sitt liv i den riktning man vill ha det.
Och även insikten om att jag måste veta vad jag vill ha i mitt liv för om inte jag vet det och ser till att mitt liv fylls med det så kommer andra att fylla mitt liv med sånt som de vill ha i det.
Tidigare fyllde andra mitt liv med sånt som de ville ha hjälp med och jag hjälpte och hjälpte, för vem vill inte vara snäll. Innerst inne visste jag hela tiden att jag inte ville att mitt liv skulle vara som det var men drogs med eftersom vilja att vara till lags var för stor och vilja att säga nej och stå upp för mig själv för svag.

Numera tänker jag efter först innan jag säger ja.
De tre gyllene frågorna tillämpas numera:
Kan jag?
Orkar jag?
Vill jag?
Blir det inte ja på alla tre så säger jag nej till aktiviteten.
Mitt liv går uppåt och mot ett bättre liv och jag gör ett avstamp genom att lämna den stundtals bittra och trötta bloggen bakom mig. Färden går mot ett rikare och härligare liv. Det är en bit kvar men det går mot ljusare tider.
Livets väg innehåller många hinder och det är först när vi ser hinderna som vi kan övervinna dem.

En stor kram till alla er som stått vid min sidan genom denna bloggresa. Denna resan hade inte varit möjlig utan er. Packa era väskor och följ med på nya utsikter nu när vi byter tåg. Hittills har vi åkt genom det gamla gråa öst och nu tar vi oss in i det nya färgsprakande väst.

RSS 2.0