En underbar dag

Dagen igår var fantastisk.
Jag mötte upp min storhjärtade släkting och hans varmhjärtade sambo. Dessa personer har ett sagolikt skimmer kring sig av omtanke och värme.
Förmiddagen tillbringades med frukostbullar och reseskildringar.
Hans ord förde mig ut på fantastiska äventyr. Äventyr från nästan varje land på vår jord och från resor som har pågått i flera år. Hur många svenskar har i sin cv att man byggt inredningen till en kinesisk djonk och sedan seglat med den? Så många skratt, äventyr och intryck en enda person kan samla på sig.
Därefter överraskade vi mina barn på skolan. Lyckan var stor hos lilltjejen och storebror tyckte det var lite coolt.
Turen gick vidare till konditoriet och därefter körde vi och hade en picknic.
Min storhjärtade släkting har två dagars arbete vid ett lokalt museum. Han är träskulptör och skulle göra en häger av ett dött träd. Fascinerad har jag sett hur skulpturen vuxit fram ur trädet. Själv lyckas jag ju knappt såga ett träd rakt av med motorsågen så skulptera med motorsåg är för mig ett mirakel.

Trött efter en lång dag med ett ovant språk sjönk jag ner i min säng och huvudet snurrade av intryck och tankar.
Det lustiga var att språket hade rotat sig så under dagen att jag tänkte på engelska trots att jag låg själv i min egen säng och bara tänkte. Jag älskar att få lyssna på andras livshistorier och få en inblick i hur andra lever.
Och i mitt huvud skapas det nya drömmar och tankar.

Höstglöd




Solen lyser på en blå himmel.
Jag vandrar på stigen med löven krasande under mina fötter.
Skogens lövverk lyser i alla möjliga färger.
En ekorre kilar upp i ett träd intill mig, tjattrande förnärmat.
Mest troligen störde jag den i matinsamlingen och då har man ju lov att bli lite sur och tjattrig.
Jag tittar upp i trädet och ser ekorren plira ner på mig.
Längre fram på stigen ligger mängder av nerfallna björklöv.
Löven gnistrar som koppar när solen strålar in genom grenarna.
Fåglarna kvittrar för mig på min promenad.
Inne i skogen är det svalt och jag funderar på om det är dags att leta upp ett alternativ till sommarjackan.
En bit längre fram kommer jag ut på ängen och möts av en varm sol.
Ute i det varma solskenet behövs det ingen jacka alls.
En underbar höstdag att stoppa in i den inre spargrisen.

Önskar er alla en härlig helg.


Laddad med självkänsla


Ibland inser man inte hur mycket man egentligen har vuxit som människa.
Prövningar och nya tankebanor kan få oss alla att växla in i något nytt.
En förändring som sker med små myrsteg men som gör oss elefantstarka.

Idag insåg jag hur mycket som förändrats utan att jag egentligen reflekterat över det.
Jag var och snurrade en stund på Ikea.
Alldeles själv körde jag in, gick själv på Ikea och inte en enda gång funderade jag på om jag skulle orka köra hem utan tog detta för givet. Skönt att inte gå runt och oroa sig för en trytande ork.

På Ikea tog jag en fika. Alldeles själv och utan någon bok eller tidning som sällskap.
Tidigare hade jag hoppat över fikan eftersom jag inte vill sitta själv eller så hade jag haft något att läsa som sysselsättning. Sysselsättning = täckmantel.
Idag satt jag lugnt vid mitt bord och kände ingen ångest eller stress över att sitta själv vid bordet.
Jag fyllde inte ens på med kallt vatten i mitt te utan lät det stå och svalna medan jag lugnt lät blicken försvinna i fjärran. Och just det att låta blicken försvinna och inte fokusera på alla som kom och gick var ett bra tecken på hur avslappnad jag var.

Jag och Mannen hade bokat att vi skulle äta lunch innan jag körde hemåt. Mannens arbetskamrat tyckte att det lät som en bra idé och valde att ringa sin fru och boka med henne också.
Jag var på plats först och därefter kom killarna. Vi stod lugnt och pratade när kollegans fru dök upp. Hon gick rakt fram till sin man och stegade raskt vidare mot restaurangen. Väl framme valde hon att sätta sig vid ett bord där alla inte fick plats. Jag och Mannen valde då att sätta oss vid ett eget bord.
Tidigare hade jag retat mig på att hon inte kunde säga hej, inte presentera sig och inte ens prata med oss.
Sårad hade jag blivit av att hon valde ett bord där vi inte fick plats. Tydligare kan man ju inte säga att man inte är intresserad av att lära känna de andra.
Men inga av de känslorna dök upp idag.
Vill hon inte visa normal artighet så behöver hon inte.
Vill hon inte sitta och äta med oss så bryr jag mig inte om det.
Det var så himla skönt att ha så lugn attityd till hela situationen. Förut hade jag tagit åt mig men numera har jag insikten att det har inte med mig att göra. Alltså behöver jag inte bry mig om det.
Däremot tyckte jag lite synd om mannens arbetskollega eftersom han skämdes och tog sig illa vid av hur hans fru betedde sig.

Efter Ikea körde jag och tränade mitt lätta pass och efter det har jag pysslat pärlor med dottern.
Och inte en enda gång har jag funderat på om jag borde avstå för att inte bli trött.

Det var en fantastisk insikt att se hur mycket jag har arbetat bort min egen osäkerhet när andra avviker från normen av "normalt" beteende. Och så skönt att inte alltid fundera på energinivån.

RSS 2.0