mariasbetraktelser

Jag har fått många frågor och reaktioner på min bloggflytt. Alltså kommer här ett förklarande inlägg.
När denna bloggen startades så var det min livlina i en väldigt förvirrande värld.
Att få en diagnos utmattningssymptom när jag var så nära min mållinje fanns inte på kartan.
Och att jag hade dragit situationen så långt att min kropp var tvungen att spela död för att jag skulle förstå var inte greppbart. I januari 2008 orkade jag inte gå 500 meter ens, kroppen lydde inte och det fanns ingen kraft.
För en person som kört fullt ut och gjort hur mycket som helst blev detta en katastrof.
Och när relationer krakelerade för att jag inte orkade hålla samma tempo längre förvandlades jag till en bitter och bakåtsträvande person.

Jag strävar inte längre bakåt utan tittar framåt och uppåt.
Jag är inte längre bitter och jag har nått min acceptans.
Ok, jag ska erkänna att vissa dagar flyger den där acceptansen sin väg och jag tycker att nu får det vara nog.
Men det är ju mänskligt för ingen av oss är jämt på topp, skillnaden är hur vi hanterar våra dalar.

Den personen som startade bloggen och som flödade över av hätska känslor finns inte längre.
Istället har det kommit en mycket lugnare person fram.

En person som har förstått att man måste jobba med att föra sitt liv i den riktning man vill ha det.
Och även insikten om att jag måste veta vad jag vill ha i mitt liv för om inte jag vet det och ser till att mitt liv fylls med det så kommer andra att fylla mitt liv med sånt som de vill ha i det.
Tidigare fyllde andra mitt liv med sånt som de ville ha hjälp med och jag hjälpte och hjälpte, för vem vill inte vara snäll. Innerst inne visste jag hela tiden att jag inte ville att mitt liv skulle vara som det var men drogs med eftersom vilja att vara till lags var för stor och vilja att säga nej och stå upp för mig själv för svag.

Numera tänker jag efter först innan jag säger ja.
De tre gyllene frågorna tillämpas numera:
Kan jag?
Orkar jag?
Vill jag?
Blir det inte ja på alla tre så säger jag nej till aktiviteten.
Mitt liv går uppåt och mot ett bättre liv och jag gör ett avstamp genom att lämna den stundtals bittra och trötta bloggen bakom mig. Färden går mot ett rikare och härligare liv. Det är en bit kvar men det går mot ljusare tider.
Livets väg innehåller många hinder och det är först när vi ser hinderna som vi kan övervinna dem.

En stor kram till alla er som stått vid min sidan genom denna bloggresa. Denna resan hade inte varit möjlig utan er. Packa era väskor och följ med på nya utsikter nu när vi byter tåg. Hittills har vi åkt genom det gamla gråa öst och nu tar vi oss in i det nya färgsprakande väst.

Jag kommer att flytta min blogg till blogger istället.
Fördelarna är många och även av andra skäl kommer denna bloggen att läggas ner.

De som vill fortsätta läsa min blogg kan maila mig på min mail mariasbetraktelser[at]hotmail.com så kommer jag att skicka ut adressen så småningom.   ( byt ut {at] mot ett @ )

Biljetter är bokade och hotellet är bokat.

Jag och Malve kommer att sammanstråla i Stockholm för att träffa andra bloggare.

Vi anländer fredagen den 27 november och åker hem söndagen den 29 november.

Är ni sugna på att visa oss något av era smultronställen, fika eller äta en god middag?

Maila eller skriv en kommentar.

Efter en rask promenad var livsandarna tillbaka och så också det goda humöret.
Frukten är uppskuren/tvättad, badkaret fylls i och ljusen är tända.
Nu väntar en mysig stund med dottern.


Bilden blev lite knepig. Jag har inte riktigt hundra koll på vilken inställning på kameran jag ska använda under dessa förutsättningarna.



Alkoholfri jordgubbscider, choklad, yoggirussin och härlig frukt.

Nu återstår det bara att hälsa den lilla spabesökaren välkommen.
Vilka dyra vanor jag vänjer henne vid för när hon blir äldre kommer hon inte att nöja sig med hemmaspa.
Men förhoppningsvis får jag vara med även då.

Oktobermånaden har varit lite sparsam i bloggandet.
Hjärnan har sysslat med annat och inspirationen har saknats men i november blir det eventuellt en nytändning.


I oktober hade barnen höstlov. En ljuvlig vecka med tid för familjen. Vi pysslade och umgicks och det var underbar kvalité- och kvantitetstid.

Jag träffade min släkting och hans sambo. En dag som förde mig ut på tankemässiga äventyr.
Jag planerar och drömmer men har samtidigt kommit till den insikten att äventyr ligger ett antal år fram i tiden.
Det är bara så att med barn så blir äventyren lite annorlunda och jag vill inte rycka barnen ur skolan för att jag vill åka runt i världen. Ett liv med äventyr kan man även ha på hemmaplan. Världen väntar på mig när barnen har flyttat hemifrån. Man måste ju ha långsiktiga drömmar och planer också.

Likt Sickan har jag numera en plan men under oktober svajade planerna för ett kort tag.
Kurser är nu hittade och sökta, plan A, B och C är utlagda och nu vilar planerandet.


Månadssammanfattningen har idag fått mig att inse att jag alltid får en dipp i slutet av månaden. Det kräver lite funderande på varför jag alltid blir trött i slutet av månaden.

Nu är det en ny spännande månad som ligger framför mig.

Halloween. En helg för glädje och fest.
Barnen älskar att förvandlas till skrämmande saker.
Huset fylls med spindelnät, spindlar och andra läskiga ting.
En liten skrämmande spökpromenad med spöken som gömde sig ute i skogen. Det är intressant hur snabbt man kan tappa bort orienteringen i en alldeles mörk skog trots att vi promenerat där åtskilliga gånger. Tur att vägvisaren hade koll på läget, för det hade inte jag.
Läskig mat och dricka är också ett måste  för en lyckad Halloween.



Det som däremot inte är ett måste är tre dagars plingande på dörren av barn. Barn som inte har vett att komma på rätt dag eller ens vara utklädda men godis vill de ha.
Till sist bestämde jag mig för att avvisa alla som inte var utklädda eftersom det kändes orimligt med alla barn som kom vid vilken tid som helst under dagen och ville ha godis.
Det straffade sig tyvärr eftersom några var pigga på att göra bus men inte pigga på att klä ut sig.
När de inte lyckades välta min stege som är väl förankrad i marken valde de istället att sno barnens pumpalyktor.
Rasande blev jag och joggade ut i bara morgonrocken för att få tag i snorungarna. I flykten från den galna mamman tappade de pumporna och förhoppningsvis vågar de inte visa sig här nästa år.
Ibland önskar jag dock att jag inte var så impulsiv. Men suck, sådan är jag. Alltid var det nog någon granne som tittade ut genom fönstret på galningen i morgonrock och utan skor som jagade fram längs gatan. Ja,ja då har de något nytt att prata om. Impulsiv är jag och lär nog alltid förbli sådan.




En sak tycker jag och det är att alla handlare som har importerat festligheten för att det ska säga katsching i deras kassor kan ju ta sitt ansvar och lära alla vilken dag man firar Halloween, att man klär ut sig när man går på trick or treat och så vidare.
Det blir så mycket bättre om alla kör efter samma linje. Påskkärringarna flyger ju knappast till blåkulla på tisdagen och spöken ska inte säga bus eller godis när det inte är Halloween.

Usch, vad gnällig jag kände mig men tyvärr har det varit lite pestigt med allt plingande på dörren de senaste dagarna och ännu pestigare blir det när man medvetet förstör sådant som andra gjort.
Lilltjejen har varit enormt besviken och ledsen idag över att hennes fina pumpa förstördes.
Hm, nästa år är det kanske jag som ska busa. Vad sägs om att gömma sig bakom häcken med vattenslangen? ( :

Det är lite lyxigt att få vara lediga tillsammans en hel vecka.

Måndagen förflöt med lekande barn och plockande mamma. Fattar inte riktigt var alla grejor kommer ifrån som av någon anledning hamnar i köket.

Resten av veckan har gått i pysslandets tecken.
Pumpor har grävts ur och blivit fina lyktor.



Vi har även tjuvstartat lite på julpysslet. De senaste åren har vi gjort geleljus.
Geleljus är verkglien kanon att göra tillsammans med barnen.
Barnen lägger saker i burkarna och dekorerar medan jag smälter gelén.
Lite doftolja i, denna gången blev det kaneldoft.
Sedan är det bara att hälla i gelén.
Fördelen är att gelén inte blir så supervarm och svalnar ganska snabbt samt att den är lätt att få bort om man spiller. Stora fördelar när barn är inblandade!
Det är viktigt att gelén blir tillräckligt varm annars hinner den stelna innan luftbubblorna har stigit till ytan.




Jag har valt att göra detta pyssel nu när barnen är lediga eftersom helgerna i december brukar vara så fullbokade med en massa saker att det bara blir för mycket. Nu blev detta en mysig och rolig stund istället för ytterligare en sak som måste göras. Barnen går i skolan till och med den 22 december så där är inga lediga dagar innan jul att fördriva. Jag hade ju hellre sett att de slutade till fredagen den 18 december och sedan började lite tidigare i januari istället. Jag är ju en sann julälskare och frossar i julförberedelser så det är ju självklart att jag vill ha fler lediga dagar innan jul med barnen än att ha dem i januari när all förväntan och spänning är slut.

Man kan fråga sig var jag håller hus nu för tiden. Inte är det på bloggen och inte är det hos er andra.
Mer och mer kryper jag in och höstar till det.
Ljudet av en tändsticka mot plånet, den flammande lågan och lukten av utblåst tändsticka.
Alla sinnen aktiveras när jag tänder ljusen.
En stor mugg med grönt myntate, en bra bok och en härlig soffa. Jag laddar och laddar mina batterier.
Efter en vecka där jag tidigt gick på minus och sedan tog ut mer än vad som kom in trots att jag försökte väga dagarna slet på mig. För ett tag tappade jag lite av tilltron till processen och det gungade lite under fötterna.
Det tog emot att erkänna att jag fortfarande har en bit kvar innan jag kan göra allt jag vill.

Veckans upplägg var följande:
Måndagen: Träning
Tisdagen: Heldag med min släkting och hans sambo. Här tog jag ut allt för mycket av mina krafter.
Mest troligen var det bollandet mellan språken och koncentrationen som krävdes i samband med att vi träffades vid 8:30 och först vid 16:30 skildes vi åt.
Onsdagen: Vilade på förmiddagen och på eftermiddagen åkte vi iväg till VB för att se deras halloweenutställning. Jag hade lovat barnen och ville inte göra dem besvikna.
Torsdagen: Vilade på förmiddagen och åkte till träningen på eftermiddagen. Tyvärr glömde jag bort att ta det lugnt under träningen och körde fullständigt slut på mig själv. Jag var likväl tvungen att börja kopiera en massa brev på kvällen och höll på med det i ett par timmar.
Fredagen: Vilade hela dagen förutom en stunds fixande med breven som skulle vara present till festen.  På kvällen skulle vi på avskedsfest för min släkting och hans sambo . Kvällen var härlig men än en gång tog jag slut på mig själv och när illamåendet sköljde över mig i vågor var det bara till att få skjuts hem och slänga sig bums i sängen.
Lördagen: Skruttade mest runt i huset och bara fanns till.
Söndagen: Dottern hade ridning så jag tillbringade hela förmidagen i ridhuset. På eftermiddagen gjorde jag ett halvhjärtat försök till att plocka undan kvarglömda sommarsaker från trädgården.

En del av mig har varit faschinerad över att jag trots allt mått så pass bra. Tidigare när jag kört slut på mig själv på detta viset så har jag blivit helt slut både fysiskt och psykiskt men inte denna gången. Grundnivån har likväl hållit sig på hyfsad nivå. Den andra delen av mig har tyckt att nu får det minsann vara nog med trötthet och har till stor del fastnat vid att det snart har gått två år sedan jag kollapsade. Två lååånga men likväl korta år.

Ny vecka och nya utmaningar. Barnens höstlov har börjat.

Dagen igår var fantastisk.
Jag mötte upp min storhjärtade släkting och hans varmhjärtade sambo. Dessa personer har ett sagolikt skimmer kring sig av omtanke och värme.
Förmiddagen tillbringades med frukostbullar och reseskildringar.
Hans ord förde mig ut på fantastiska äventyr. Äventyr från nästan varje land på vår jord och från resor som har pågått i flera år. Hur många svenskar har i sin cv att man byggt inredningen till en kinesisk djonk och sedan seglat med den? Så många skratt, äventyr och intryck en enda person kan samla på sig.
Därefter överraskade vi mina barn på skolan. Lyckan var stor hos lilltjejen och storebror tyckte det var lite coolt.
Turen gick vidare till konditoriet och därefter körde vi och hade en picknic.
Min storhjärtade släkting har två dagars arbete vid ett lokalt museum. Han är träskulptör och skulle göra en häger av ett dött träd. Fascinerad har jag sett hur skulpturen vuxit fram ur trädet. Själv lyckas jag ju knappt såga ett träd rakt av med motorsågen så skulptera med motorsåg är för mig ett mirakel.

Trött efter en lång dag med ett ovant språk sjönk jag ner i min säng och huvudet snurrade av intryck och tankar.
Det lustiga var att språket hade rotat sig så under dagen att jag tänkte på engelska trots att jag låg själv i min egen säng och bara tänkte. Jag älskar att få lyssna på andras livshistorier och få en inblick i hur andra lever.
Och i mitt huvud skapas det nya drömmar och tankar.

att man inte ska skratta åt andra men dessa är bara så bra. Så ett litet avsteg från mina principer och jag hoppas att de ger er ett stort leende i ansiktet.

Hela dagen har jag med jämna mellanrum spanat mot den muliga himlen.
På nyheterna igår sa de nämligen att det skulle bli snö idag.
Och spanat har jag men inte en flinga.
Det hade varit lite häftigt med snö medan rosorna fortfarande blommar ute i trädgården.
Det bästa av två världar samtidigt. Både snö och blomsterfägring ute i trädgården.
Men snön har lyst med sin frånvaro men snart är den här också. ( :
När det gäller snö har jag barnasinnet kvar och jag längtar efter riktigt mycket snö.
Men bara de veckor då min man inte har jouren....

Insåg att snart är det Halloween och fick köpt två stora pumpor som barnen kan få göra gubbar av.
Barnen har även fått vinterskor idag. Det skulle ju bli snö och då är det behov av bättre skor.
På vår tur genom shoppingcentrat insåg jag att en del affärer har börjat smygstarta med julsakerna.
Snart är det minsann julstök. Längtar så efter det.
Men just nu är det ljuvliga färger och frasande löv som är mina följeslagare genom vardagen.

Jag rensar vidare i huset.
Förrådet är rensat men kommer att behöva rensas en gång till när jag är färdig med resten av huset.

Tvättstugan är rensad. Här blev det även ommålat som en följd av att vi slängde ut ett antal garderober.
Istället för garderoberna har jag fått upp jättemånga tvättlinor så nu behöver jag inte torktumla sönder alla kläder. En sak återstår i tvättstugan och det är att rensa mitt sybord. Där ligger många projekt som aldrig blivit färdiga. Jag tror att barnen har vuxit ur en del av de kläder som ligger till lagning. ( :

Dotterns rum genomgick igår en total förvandling. Efter 4 timmar städning och en sopsäckar senare blev rummet helt annorlunda och helt plötsligt hade dottern hittat en massa roliga saker som legat gömda både här och där.

Kökslådorna rensar jag en i taget när jag känner för det.

Ni kan inte ana vad mycket som åker till soptippen eller till fotbollsföreningens loppis.
Nästa projekt är vinden. Oj oj oj, det lär bli ett massivt projekt. Räcker nog inte ens med 4 timmar där inte.

Vilken energikick jag får av att få rensat ut i huset!

Den berömda meningen har vi alla hört åtskilliga gånger i Jönssonligans filmer.
Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson är den som jämt och ständigt kommer med en noga uttänkt plan.
Även jag har en tendens att tänka ut planer jämt och ständigt.
Min plan denna gången gick ut på att jag skulle plugga 75% under våren.
Anledningen till studier är att jag inte mår bra av att bara gå hemma och 75% skulle vara lagom att komma igång med. Halvtidskursen var det inga större problem att hitta med kusren på 25% gick i stöpet.
Inte så att det inte finns några intressanta utan det finns inte en enda som går över hela terminen!!
Alla kurser på 25% ligger så att de fyller en halvtid under en del av terminen.
Och då smyger min plan på mjukstart sig och även den deltidsföräldraledighet som jag tänkt ta ut.
Frustrerad och irriterad inser jag att min plan behöver omplaneras.
Dagarna tickar....2 dagar kvar tills beslutet måste vara fattat.
Och jag har ingen plan.
Istället för att utarbeta en plan så bloggar jag, kollar facebook, läser bloggar osv.
Psykologin har fina teorier om vad jag just nu håller på med.
Ja ja, det är två dagar kvar.

Älskar människor med distans till sig själva och traditioner.